Digital teknik kan hjälpa till att göra vården både effektivare och mer patientsäker, men bara om personalen ges möjlighet att lära sig använda tekniken.
En ny avhandling från Högskolan Väst undersöker vad som krävs för en lyckad digitalisering av kommunal hälso- och sjukvård.
Befolkningen blir äldre och resursbristen i vården är stor. För att möta framtidens behov och kunna erbjuda en vård av den kvalitet vi är vana vid, är det nödvändigt att digitalisera delar av tjänsterna. Det är forskaren Camilla Gjellebæk övertygad om, och i avhandlingen ”Organizing for workplace learning in the digitalization of municipal healthcare services” trycker hon på vikten av att göra lärandet till en del av vårdpersonalens arbetsdag.
– Tidigare kunde man skicka personal på externa kurser. Men idag är det inte realistiskt eftersom resurserna är så begränsade. Därför måste vi bli mer strategiska med hur vi införlivar kompetenshöjandet i det dagliga arbetet, säger Camilla Gjellebæk, doktorand i informatik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande.
Hon har själv tidigare arbetat som sjuksköterska och som projektledare för digitalisering av vårdtjänster och har därmed egna erfarenheter av det område hon nu forskat kring.
– Det största hindret är brist på tid, men starka traditioner är också en utmaning. Inom vården har man traditionellt haft ett expert-novis-lärande, där den rutinerade lär den nyanställde. Men med dagens resursutmaningar och de stora förändringarna som sker inom digital teknik fungerar det inte längre. Kunnandet måste utvecklas gemensamt eftersom ingen har alla svaren.
Brist på organiserat lärande
Avhandlingen bygger på två studier och använder ett kvalitativt tillvägagångssätt. I den första studien genomförde Camilla Gjellebæk fokusgruppsintervjuer med ledare och anställda i kommuner i Sverige och Norge. Fokus låg på erfarenheter av digitalisering inom vården, vilka utmaningar de identifierat och vad de behöver för att kunna implementera digital teknik.
– Slutsatsen var just att det fanns begränsat organiserat lärande. Personalen fick ofta bara tekniken presenterat för sig, kanske med en liten bifogad instruktion, men det avsattes ingen tid för lärande. Det räcker inte att bara veta vilken knapp man ska trycka på, det krävs en förändring i hela arbetssättet, säger Camilla Gjellebæek.
Motivationen hos de anställda påverkades negativt av att de upplevde att de tekniska lösningarna inte var utvecklade med insikt i deras eller patienternas faktiska vardag. Många såg också digitaliseringen som ett sätt för ledningen att snarare spara pengar och minska personalstyrkan, än som ett verktyg för att underlätta arbetet och öka patientsäkerheten.
Också ledarna upplevde svårigheter i processen. Även om de var vana vid att hantera kontinuerligt förändringsarbete, hade de ingen metod för att införa ny teknik och ändra arbetssättet i hela verksamheten parallellt.
– Det var tydligt att båda parter, både ledarna och de anställda, upplevde ett stort behov av ”att lära sig att lära”. Men de visste inte riktigt hur de skulle få till det.
Den andra studien var en fallstudie där Camilla följde ett innovationsprojekt i en svensk kommun. Där bekräftades resultaten: om man ska lyckas digitalisera vårdtjänster måste utbildning bli en del av den vanliga arbetsdagen. Det behöver vara anpassat efter verksamheten och i viss mån också efter just den individ som ska lära sig. Det är ledningens ansvar att hitta ett sätt att införa tekniken och organisera lärandet, men de behöver göra det i samarbete med de anställda. Avhandlingen presenterar konkreta förslag på strategier.
– En metod är ”scenarioplanering”. Det handlar om att ledning och anställda tillsammans utvecklar möjliga scenarier för hur de kan förändra sina tjänster om de ska börja använda en viss teknik. Man använder sedan strategin ”backcasting” för att se i detalj: Är det möjligt att genomföra ekonomiskt? Har vi tillräckligt med anställda? Man är pragmatisk och lär sig om varandras perspektiv.
Mellanchefen nyckel till förändring
En annan viktig del av forskningen fokuserar på mellanchefernas roll i förändringsprocessen. Camilla betonar att mellanchefer är nyckelpersoner när det gäller att organisera lärande och leda förändringsarbetet.
– De har insikt både från golvet och från ledningen och kan fungera som enkommunikationscentral för att förmedla erfarenheter uppåt och beslut nedåt i organisationen. Det handlar om att etablera en miljö på arbetsplatsen där alla känner sig hörda. Genom att engagera mellancheferna kan organisationen lättare skapa en gemensam förståelse för förändringsbehoven och vad som behövs för att tekniken ska kunna användas.
Camilla Gjellebæk vill att hennes forskning ska leda till att fler hittar smidiga sätt att implementera ny digital teknik. Den är en central och oundviklig del av framtiden och rätt använd kan den gynna såväl organisationer som personal och patienter.
– Jag hoppas att min avhandling kan ge dem som jobbar med detta, som ofta ställs inför utmaningar i det dagliga arbetet, tips och konkreta verktyg kring hur de kan organisera för lärande på just sin arbetsplats.
Högskolan Väst i Trollhättan är ledande i landet inom arbetsintegrerat lärande, AIL, och vi har regeringens uppdrag att utveckla AIL. Vi är övertygande om att kunskap och utveckling bäst skapas i mötet mellan akademi och omvärld. Tillsammans förändrar vi.
