En ny rapport konstaterar att det blir allt vanligare att anmäla oegentligheter via visselblåsning – men det betyder inte nödvändigtvis vara något negativt.
NAVEX är en marknadsledare inom lösningar för riskhantering och regelefterlevnad, och har fler än 400 kunder i Sverige bland företag, organisationer och myndigheter.
2019 förvärvade företaget den svenska visselblåsartjänsten WhistleB. Man presenterar årligen rapporter med data och trender kring visselblåsning i EU och världen.
Rapporten Whistleblowing And Incident Management Benchmark 2024, som släpptes i slutet av mars, bygger på 1,86 miljoner rapporter om missförhållanden från fler än 3 700 företag världen över, med sammanlagt cirka 57 miljoner anställda. Alla företag som omfattas av statistiken har haft minst tio anmälningar under det gångna året.
Den första slutsatsen man kan dra är att anmälningar fortsätter att bli vanligare. 2022 års siffror slog rekord, och 2023 års siffror är ännu högre.
Det globala medianvärdet uppgår till 1.57 rapporter per 100 anställda, jämfört med 1,47 2022. Nästan en fjärdedel, 23 procent, av företagen mottog fem eller fler rapporter per 100 anställda. Över tid är trenden tydlig både bland mindre och större företag.
Ett annat nyckelvärde är hur många av rapporterna som beskriver ett faktiskt missförhållande som kan befästas genom att ärendet utreds. Även här noteras en kraftig ökning – andelen befästa rapporter var 45 procent, den högsta siffran på elva år.
Rapportförfattarna konstaterar att ökande anmälningar inte nödvändigtvis är något negativt – det kan också tyda på en större trygghet i att slå larm om man ser något oetiskt. Att andelen bekräftade rapporter ökar behöver inte innebära att företag agerar oetiskt oftare, utan snarare att de som arbetar med regelefterlevnad är mer framgångsrika i arbetet med att uppmuntra anmälare att höja rösten, och förmedla kunskaper i hur man gör en väl underbyggd anmälan:
”Att se användningen av interna rapportsystem öka är en bra sak. När anmälare litar på interna resurser och använder dem för att uttrycka sin oro och ställa frågor utan rädsla för konsekvenser, sätter de ljuset på platser där arbetsgivaren kan behöva agera innan ett möjligt problem växer sig stort.”
